jag var bara inte gjord för dessa dar




plisserat

idag hade jag en väldigt blommig och väldigt lång kjol och den var fin. Om ett tag kommer bilder från skogen upp. Hejdå.

Septembers tycka-om

Kyssar
stora stickade tröjor att använda istället för jacka

 ringo Starr

låtsas och inomhustält

trasmattor

lila hår

starkt och icke sockrat te

tidiga vardagsmorgnar

prinsessor
slut.

bilder från tumblr & weheartit.

When routine bites hard, And ambitions are low. And resentment rides high, But emotions won't grow. And we're changing our ways, Taking different roads.



idag har det varit en onsdag och det vet jag därför att jag som alla andra barn har en skolkalender att följa. Och så stod det på min arm. "Glöm inte att det är onsdag imorgon idag." för sådan är jag. Och så är det bara. Och jag glömmer bort vilken dag det är ibland men det är helt okej.

Och jag hade stickad tröja från humana och rutiga kalasbyxor och gula kånken och istället för det ordinära och egentligen välbehövliga studerandet har jag målat ögon på ett papper. Och en räv.

"Love for the loveless, limbs for the limbless"

ingenting är så svårt som svårigheten



livet handlar mest just nu om att planera min framtida lägenhet med Ellen (fyra år kvar, vi är väldigt taggade), hångla bort all smärta och kämpa på idrottslektionerna så att de bara tar slut. Stanna uppe för länge på nätterna och plugga lite för lite, fotografera galet mycket för lite, dricka för mycket chokladmjölk, göra saker för att slippa tänka och ha skoskav. Sakna människor. Skriva brev till morfar som inte blir skickade. Gråta sönder och skratta ihop. Så jag är inte död eller så, inte ledsen heller. Bara allmänt all over the place och lite oinspirerad.

Vad tycker ni om här i min lilla cyberrymdsburk?
Vad ska det vara mer/mindre av?
Varför ska jag fortsätta?

come on don't get late we don't have much time my dear

ett par bilder från ganska länge sen. Anledningen är att Ellen kommer hit idag till mig. Det ska bli fantastiskt, jag har saknat henne hemskt mycket.

maj tvåtusentolv - en natt i ett grönt flickrum med fladdrande gardiner

"Jag ligger still i mitt gröna flickrum, på rygg med armarna längs sidorna som ett lik. Tystnaden är så överväldigande att den surrar i öronen,
eller är det kanske blodets viskande man hör inuti sig själv när det är så tyst att inte ens ett andetag hörs?

Jag undrar om det är fel på mobilen, för den har inte surrat till på länge men jag inser faktumet som får mig att vilja gråta och spy och kasta alla mina saker ut genom fönstret.
Det är  mig det är fel på.
Det är inte meningen att den ska surra till, hur mycket jag än önskar och hoppas och bönar och ber. Golvet är kallt för jag har ingen matta på golvet
och jag har gåshud över hela låren och i nacken. Väggklockan har börjat ticka igen,
högt och överväldigande. "I really fucked it up this time, didn't I my dear?" viskar jag ut i natten fast inte till dig utan till mig själv. Jag gjorde verkligen bort mig totalt och nu hatar du kanske mig. Jag hatar också mig så då har vi något gemensamt. Gemensamt är bra.

Rätt åt mig när jag bara ligger som ett lik i mitt gröna rum och tror att livet ska ordna upp sig
alldeles av sig själv ifall man bara gråter tillräckligt mycket och sover och äter tillräckligt lite. För det är så det inte funkar men det är så det känns bäst.

Som okokt ris i halsen. Så känns saknad."

- Skrivet den 3e Juni tvåtusentolv. När allt var som värst och mörkast. Nu är det bättre. Jag saknar inte längre.



if your life had a face, I'd punch it.

hej. jag har fastnat för hav. Farliga hav. Detta är från min skissbok, jag ritar alldeles för sällan och visar ännu mer sällan upp det är jag räd. Men nu så!

Hoppas ni gillar det, puss.

μ

Tidigt om morgnarna stack hemulen in huvudet genom det trasiga fönstret och lyste på dem med en fackla. Han tyckte om facklor och lägereldar, vem gör inte det, men han satte liksom in dem på fel ställe.



hösten kommer med stormsteg. jag kan känna det. det känns ända ut i morrhåren. nu har jag inga morrhår men hade jag haft det hade jag känt hösten som ett prasslande täcke.

jag älskar hösten. nu kör vi.

den fulaste flickan i världen

åh orkar inte.

positiva saker:
- har blivit mindre mullig
- mycket vänner
- mycket kärlek
- roliga lärare

negativa saker:
- mina ben
- min presentation som ska vara klar senast fredag
- min kamera
- smågluttar i korridorerna

tack och hej leverpastej.

den vackraste visan om kärleken 
kom aldrig på pränt.
 den blev kvar i en dröm på montmartre 
hos en fattig parisstudent.

såhär struttade jag runt igår. Kjol från bikbok, skor från sheena is, t-shirten är med kentmotiv och den köpte jag i pildammsparken, basker och jacka från paris.

som om du vågar säga emot

idag blev jag så himla arg och besviken på mänskligheten.

när människor kan ha så mycket ilska i sig att de behöver skrika "jävla bögjävel" till en pojke bara för att han inte är som de. att de kan bestämma sig för att tycka illa om någon de inte känner. att jag inte vågar ställa mig upp och säga "sluta trakassera och börja tänk på era egna liv istället för andras någon gång."

att de kan tycka illa om någon endast på grund av dennes politiska orientering, när de själva inte vet skillnaden på de rödgröna och alliansen. att de kan skriva "jävla kommunistjävel" på ens skåp och spotta efter en på gatan. att de kan kalla människor de inte känner för "jävla fitta" (vilket enligt mig inte borde vara något skällsord alls) eller "kommunistsvin". att de kan hata någon bara på grund av deras yttre, för att de råkar ha fel kläder och annorlunda hår. för att de har röda stjärnor på kläderna eller delar ut propaganda för sitt parti.

att de kan hata så mycket så att man ser i deras ögon att de egentligen innerst inne är arga på sig själva. för att de inte vågar säga emot och utnyttjas så grovt av de de kallar vänner att de inte längre ser sig själva i spegeln längre utan någon som kladdar ner skoltoaletterna med skällsord och har fyra millimeters snagg precis som vem som helst.

om någon får för sig att sluta följa mig för detta så är det värt det. 
och hörni. vänd inte andra kinden till. då får ni ännu en jävla käftsmäll. gå förbi istället. säg nej. slå inte tillbaka men tigg inte stryk. stå upp för det ni tycker och ändra er inte på grund av någon annan.

för då ser ni inte er själva i spegeln längre.

två pärlor från havet



jag är lite rädd för havet egentligen. angående min dåliga uppdatering så är livet lite småsnett för tillfället på grund av morfars cancer. hejdå. inlägget liknar detta, inte sant?

lucy in the sky with diamonds och håkan hellström mitt i natten


jag har haft sinnessjukt roligt, sådär roligt så att man nästan går sönder inifrån och ut och mascaran kletar för att man skrattar så mycket att man inte kan stödja på benen. Har haft så himla mycket intressanta samtal, både seriösa och mindre seriösa, pussat på massa fina människor jag saknat fast jag aldrig mött och sjungit Lucy in the sky with diamonds i mörkret på en gräsmatta. Allt var väl.

we don't need to we have everything we need right here

mindre än en vecka kvar tills skolan börjar, och jag ska börja nian. Det är lite skrämmande och samtidigt ser jag väldigt mycket fram emot det, att få slå in nya böcker som luktar gott och rida runt på Andreas rygg när jag inte orkar gå själv. Sådana saker längtar jag efter.

Något som är mindre kul är tiden som kommer gå åt. Helst av allt skulle jag vilja fotografera hela tiden, men det funkar inte riktigt så. Det handlar om prioriteringar och sådant är alltid svårt. Jag väljer att fokusera på vissa saker i perioder, och då blir det bara det en stund. Jag har mycket att fokusera på i höst.

Men vet ni vad? Vi ska nog klämma in fotografering nästan varenda dag i alla fall. För jag dör nog annars.

jag ser dig


igår såg jag kent. det var alldeles fantastiskt magiskt och Jocke pekade åt mitt håll och sjöng "jag ser dig" och jag ville mest skrika "jag ser dig också, och du är så jävla vacker!" men det skulle inte höras genom folkvimlet så det var ingen idé

william it was really nothing.




fick panik och gick ut i skogen utan anledning och stod och frös i regnet. Andades. Levde lite. Gick hem. 

We took the highway to the one up the coast to catch some sun

hemma tidigare än planerat, ligger och viftar på tårna inuti ett par strumpor
som egentligen sticks lite men man kan ignorera det när fötterna är kalla och huvudet trött. Kom hem för ungefär en timme sedan, och röran i hallen är kvar precis som jag lämnade den när jag kom innanför dörren,
håret är blött och trassligt och det ligger en död spindel i min sko, men jag orkar inte leta upp den.

Det har varit fantastiskt. Otroligt hjärtslitande oroväckande magpirrande glädjesprutande bra. Och tröttsamt, och svårt, och jobbigt. Men framför allt helt underbart.




ja herregud och klart slut innan jag svimmar av trötthet. Ja, det kommer fler bilder. Och en film. Och massa animationer.

jag är beredd på allt



arkivet flämtar av dammighet. Här är lite från Juli och Augusti.