hopp är en illusion att falla är tradition



Man mår dåligt ibland. 
Ska kanske ska börja med de orden, bara för att de beskriver det så himlans bra? För man mår dåligt ibland, det gör man, det gör alla hela tiden i hela världen hur mycket man än har och hur fint det än är. Sen finns det den där känslan av ledsamhet som inte tar slut, som växer, kryper och sträcker ut sig genom ens system som en långbent spindel av svärta.

Och när man har det som allra bäst, det är då den biter och pumpar runt sitt dödliga gift genom ens ådror och plötsligt fungerar ingenting som fungerat förut. Det enda man vill göra är att krypa upp i famnen hos någon som bryr sig, någon som förstår
och samtidigt vill man inte riktigt erkänna att man lyckats förstöra sig själv totalt.
Och det är egentligen sånt här som är så himla elakt av ens psyke, för man vill ju verkligen inte och samtidigt finns inget att stoppa det. Man gråter och skriker och bankar huvudet i väggen och river upp huden på underarmarna och lyssnar på emotionell musik och sover för lite och äter för lite och gör lite för mycket och det hjälper inte alls. Man flyr från omvärlden och orkar inte med sin egen simpla vardag.
Ingenting är bra och ingenting är positivt och samtidigt skrattar man mer än på länge för att man försöker dölja precis det som inte borde döljas.

Det viktigaste är att man inte förtjänar att må så. Ingen förtjänar att må så dåligt att enda anledningen att man går upp på morgonen är för att få gå och lägga sig i ett mörkt rum några timmar senare, ingen förtjänar att må så dåligt att man ångrar alla de skratt man haft för att man inte var värd dem. Och det är orättvist och elakt och fruktansvärt och hjärtslitande och inget kan stoppa de där känslorna som smyger upp. Man får helt enkelt kramas med långa vänner och dricka massa te och fortsätta fnittra och försöka få det att gå över i längden. Men det tar tid.

"Du försvinner" Vid mattesalarna gråter man. Det har bara blivit så. Och jag börjar bli genomskinlig men jag håller på att hitta färgerna igen.


8 kommentarer:

  1. my, du skriver så bra. åhhhh!

    SvaraRadera
  2. emilia10.6.12

    Älskade my, fånga mig när du vill gråta, så ska jag krama dig.
    Finns mycket mer jag vill säga, men det är egentligen det där uppe jag vill få fram, så jag låter det bli kort idag.
    Du är fin, du fixar det, jag finns här.

    SvaraRadera
  3. Himla bra inlägg ska du veta, det borde finnas fler kloka människor som du. För mig är det oftast så att jag först efter märker hur dåligt jag mådde. "Det är lätt att se hur sjuk man en gång var, när såren läker..." som Lars Winnerbäck så fint sjunger.

    SvaraRadera
  4. Väldigt fint skrivet, verkligen. Känner igen mig stort.

    SvaraRadera

Här får du gärna höra av dig! Kommentarer gör mig lika glad i magen som en stor kopp te. Kyss.